Härligt väder idag..

och det har man ju tagit tillvara på.Har en otäck magkänsla igen så nåt kommer att hända det känner jag.Men vad det blir det vet jag aldrig förns efteråt.Fick reda på en sak idag som jag absolut INTE ville veta men nu är det försent och den känslan jag fick då var inte rolig alls trots att jag egentligen inte hade med det att göra den tiden så känner man sej ganska äcklad nu.Bara tanken på att det har hänt får mej att rysa alltså.Så jag vet inte hur jag ska tackla det här ärligt talat.Eftersom det aldrig händer med mej så börjar man ju undra vad man har gjort för fel eller om det är mej det är fel på.Känner mej bara smutsig just nu och det är ingen skön känsla.Jag blir snart knäpp på det här alltså.

Det borde vara höga straff..

på folk som går runt och bara vräker ur sej lögner till höger o vänster.Jag trodde jag upplevt det mesta men ack vad jag bedrog mej.Personen ifråga har ingen som helst skam i kroppen utan utnyttjar folk gladeligen så länge det är till hans fördel.Börjar dom sen ställa krav då passar man inte längre.Nu har vederbörande hittat ett nytt offer i Tyskland som han utnyttjar till fullo.Hon betalar konserter och annat men vad händer den dagen hon slutar göra det?Börjar ställa krav?Ojoj då är hon snart bortslängd.Fattar inte hur man kan leva med sej själv och vara så genomruttet vidrigt elak.Måtte det slå tillbaka en dag och det ordentligt.

Om jag visste vad..

man skulle göra.Jag vet att jag har varit hattig och velat hit o dit men ändå har jag aldrig visat nåt annat än att jag vet vad jag känner.Men när personen bara leker med en hela tiden och medvetet går in för att såra en då orkar jag inte längre.Så nu lägger jag ner all kontakt för gott med den här människan och går vidare med mitt liv.

Att nåt kan göra så...

ont som ska vara så fint egentligen.Blir snart snurrig över alla tankar som far runt i huvet och alla varför och NEJ!!!Jag vill inte ha det så här längre.Jag vill också kunna slappna av och få vara lycklig med den man älskar så mycket.Men det är tydligen inte meningen det har jag förstått efter alla turer och nu är jag rädd att det är alldeles försent.Jag blir tokig av allt detta grubblande alltså.Innan hade jag nån jag kunde ringa och prata om allt det här med men nu har jag ju inte det längre utan måste försöka få ordning på mitt liv utan hjälp och stöd.Men HUR FAN ska man bära sej åt då???Jag vet det inte i alla fall.Blir bara så ledsen när jag tänker på allt så jag ska trots regnet gå ut en runda nu och se om det hjälper.